29 Okt 2009 Kommentera
Tjingeling! Det var ett tag sedan jag skrivit på min blogg men det är så att jag varit på semester hos min mattes dotter m familj. De har en hund som heter Kingen och är en svensk-dansk gårdshund. Matte har varit i Uppsala för att sitta barnvakt åt en människovalp som heter Adam och är ett år gammal. Jag fick fick inte följa med dit därför att matte tyckte att det blir för jobbigt medbåde hund och baby. Ja, jag vet inte hur jobbig den valpen är men med mig är det väl inget problem. Det gjorde ingenting alls att jag inte fick följa med därför att det visade sig att Kingen är en riktig goding. Naturligtvis så blev han kär i mig och ”åbäkade” sig väldigt för att imponera. Familjen trodde att det berodde på att jag var i löpen??? vad det nu betyder förutom att jag helt plötsligt började gilla hundkillar väldigt mycket. Kingen hade blivit KA-STR-ER-AD!!! för en månad sedan så det gjorde inget att vi lekte tillsammans, vilken tur. Det var bara det att han glömt bort att han var det och blev lite väl närgången ibland. Egentligen så tyckte jag att det var bara nice men det talade jag inte om.
Hela veckan var det lek och promenader på schemat kul, kul. Fastän en gång hände det mig nåt konstigt. Jag skulle dricka vatten i sjön och kan ni förstå, man kunde GÅ på vattnet. Jag provade längre och längre ut och så helt plötsligt gick vattnet sönder och blev som vanligt igen fastän det var jättekallt och jättemycket. Fy, vad jag blev rädd men Kingens husse drog upp mig med kopplet och alla skrattade åt mig. Hm, skulle den skräckupplevelsen vara rolig.
Matte kom hem efter 10 dagar och då hade hon köpt hundgodis och en reflexsele till mig. Hon sa att hon saknat mig jätte mycket. Det är faktiskt skönt att vara hemma hos matte igen. Kingen saknar mig och har redan varit och hälsat på.
SSSNÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!
04 Okt 2009 Kommentera
i Livet som Tingeling Etiketter:Pladder fr Tingeling
Hurra! I dag har det kommit snö. Lite läskigt var det förstås innan jag visste om den gick att kliva på – men det gjorde – och den gick att äta också. Matte tyckte inte alls att det var så roligt utan sa att det är ett riktigt hundväder ute idag. Ja, just det, därför borde vi vara ute och leka heeela dan och inte skynda hem som vi gjorde.
Det finns en grej som inte är så bra med blötsnö.Det är att alla meddelanden som andra hundar lämnar på grässtrån, trädstammar och lyktstolpar liksom försvinner, det är inte lätt att läsa dem då. Just för tillfället är det extra viktigt att läsa precis allt för jag är i löpen. LÖPEN? Vadå? Jag går omkring somvanligt. Matte säger att hon tror jag är dyslektiker därför att den tar sån lång tid för mig att läsa. Hon fattar ingenting, det är massor med kärleksbrev från snygga hundkillar. Det är väl klart att jag ska läsa dem nogrant.
Sen har matte döpt om mig också till PIP-LISA bara för att jag vill gå ut så där en 100 gånger extra. Förstår hon inte att jag är rädd att missa en snygging som kanske tassar förbi mitt område?
Här sitter jag och väntar på drömprinsen. Så tjingeling! så länge jag kanske skriver mer senare om jag får tid.
03 Okt 2009 Kommentera
i Livet som Tingeling Etiketter:Pladder fr Tingeling
Tjingeling! Det är jag som är Tingeling. Jag ska börja och skriva en blogg här, med lite hjälp av matte förstås. Jag är bara åtta månader och har lite svårt med att få tassarna på rätt tangenter. Har försökt använda nosen men matte påstår att jag snorar så att det blir kortslutning i PC´n.
Först tänkte jag berätta lite om mig själv: Jag är en Eurasier. Slår man upp det ordet på Wikepedia står det att det betyder att man är ett barn av Indisk mamma och Europeisk man (hi,hi) så är det inte. Båda mina föräldrar är Eurasier så det så. Det är en ganska ny hundras i Sverige – registrerades här som mellanstor spets-urhund 1994. Rasen korsades först fram i Tyskland på 70-talet genom en blandning av Chow-Chow och Keeshond och lite senare lades Samojedspets till. Vi är enbart tänkta som sällskapshund. Vi tycker mycket om och är starkt bunden till vår familj. Lite avvaktande mot främmande men snälla och vänliga och det är inte svårt att bli kompisar när vi väl bekantat oss.
Min matte har den stora turen att få vara min fodervärd. Det betyder att hon tar hand om mig och jag får bo och få uppfostran, (tja, det är väl snarare jag som uppfostrar henne) mat, kärlek och förhoppningsvis en massa märgben av henne. Men två ggr ska jag tillbaka till kenneln och det är när jag ska få valpar. Två kullar ska det förhoppningsvis bli. Jag vet att matte redan börjar gruva sig för hur hon ska klara sig utan mig så länge. Förutom det så ska jag vara med på utställningar också. Kennel-matte tycker att jag är en av de finaste Eurasier hon haft. -Självklart!
När jag är fem år då går ägandet över helt till fodervärden och då blir jag bara mattes lilla älskling – fastän det är jag ju redan ändå säger matte.
Japp, nu vet ni lite om mig. Orkar nog inte berätta mer i kväll , förresten är det dags för lilla-kvälls-kiss-rundan. God natt!
